Honorine Hermelin

Kvinnliga medborgarskolan hade inte varit densamma utan Honorine Hermelin. Honorine är en lysande pedagog och med sin karismatiska personlighet sätter hon sin prägel på verksamheten som ingen annan. Hon utses till rektor och verkar som sådan tills skolan läggs ned 1954. 

 

Honorine blir tidigt moderslös och växer upp i en adlig familj på godset Ulfåsa i Östergötland. Efter att ha undervisats i hemmet börjar hon på Brummerska skolan i Stockholm, dit hon sedan återvänder som lärare efter att ha utbildats på lärarinneseminarium “med högre kompetens”. Hon kommer även själv utbilda lärarinnor. 

Kvinnliga medborgarskolan blir Honorines livsverk. Här omsätter hon sina för den tiden moderna idéer om lärande. Hon är också aktiv i lokalpolitiken i Julita och blir Sveriges första kvinnliga skolstyrelseordförande 1932. 

 

Det finns många berättelser om relationerna mellan kvinnorna i Fogelstadsgruppen. Tillsammans med läkaren Ada Nilsson och Elisabeth Tamm tillhör Honorine den inre cirkeln i Fogelstadsgruppen, och de har en nära och tidvis kanske även en romantisk relation. 

 

Honorine är kvar på Fogelstad, eller Lilla Ulfåsa som hon kallar den gamla inspektorsbostaden, tills hon går bort. De sista åren främst på somrarna. Under Ada Nilssons sista år bor även hon på Fogelstad, hos sin kära vän Honorine.